I wish could tie you up in my shoes
Make you feel unpretty too
I was told I was beautiful
But what does that mean to you
Look into the mirror who's inside there
The one with the long hair
Same old me again today



Idag är en dag, då jag kände att det var dags att skriva här.. Ska försöka göra ett vettigt första inlägg (om man nu kan säga första förstås) dock inte om vad jag gjort på sista tiden - för er som vill veta det finns Facebook - nej utan om ett ämne som jag halkade in på med min bror igår, det var på radion idag och jag pratade även med en kund som hade en dotter som hade den här sjukdomen eller beteendet som jag vill prata om..
Som många kanske har lista ut så handlar det om att känna sig ful, tjock, mobbad och allt annat som får dig att må dåligt och som leder till ett självdestruktivt förhållande till sig själv men även till omgivningen..
Men innan vi går in på det ordentligt vill jag bara påpeka att jag inte dömer någon, jag tänker inte svara på massa dumma kommentarer om "att du har inte varit i den sitsen, så uttala dig inte..!" det här är mina tankar och mina ord..

Vi kan börja med samtalet jag hade med min bror igår, vi pratade om att dom flesta tjejerna i hans klass faktiskt mår dåligt.. Han går i nian nu, och jag började tänka på hur jag kände mig när jag var i den åldern och hur mina klasskompisar mådde. När jag tänkte tillbaka på den tiden så mindes jag hur många av mina vänner inklusive jag mådde riktigt dåligt ibland, och det värsta var att vi gjorde det under ungefär samma perioder, som om humör smittar.. Några skar sig, några drack, några rökte och några var bara allmänt elaka men nu när man tänker tillbaka på allt så inser man det man inte såg då, att alla mådde så grymt jävla dåligt och var tvunga att fly från det.. Nu när min bror och jag pratat så förstår jag att det fortfarande är lika svårt idag att vara 15 årig tjej bland en massa svår val och alla förändringar som sker..
En vän sa till mig, att det blir som en ond cirkel -man gör en dum sak för att fly från den psykiska smärtan, och mår bra för stunden men sen när man tänker tillbaka på vad man gjort så mår man lika dåligt igen, och gör samma dumma sak en gång till och så fortsätter det- man tänker aldrig på konsekvenserna utan lever för stunden och tar allt som det kommer. Jag vet att när man blir äldre det är då man ångrar sig..

Sen kan vi ta min kund jag hade idag som hade en dotter som var riktigt sjuk och depprimerad, så sjuk att hon hade fått legat inne på sjukhus i flera dagar. Dessa personer blir inlåsta och runt skickade till olika människor som ska hjälpa dem, när de egentligen bara behöver närhet och lugn för att kroppen ska få hela sig i sin takt. Många av dessa människor som ska hjälpa till har bara läst om dessa sjkdomar men aldrig upplevt dom själv och då är det svårt att hjälpa någon annan med en sån jävlig sjukdom..
Den här kundens dotter hade ganska precis kommit hem, och tyckte att det var jättejobbigt att komma hem och försöka komma tillbaka till det liv hon en gång haft.. Hon tyckte att det var skönare att veta att hon var inlåst och att hon inte skulle kunna skada sig själv. Nu hade hon inte den tryggheten längre, hon kunde inte somna hemma.

Det är ett väldigt tungt ämne, och nästan lite tabubelagt att prata om. Men det är även ett väldigt viktigt ämne som fler borde få veta om.. Man får dock inte glömma bort att det är otroligt många fler killar som faktiskt också är självdestruktiva och absolut inte bara tjejer.. Men tyvärr så verkar det vara så att de flesta statistiker på dessa beteenden verkar bara rikta sig mot tjejer och hur många % av våra tonåringar som är sjuka.. Killarna som behöver precis lika mycket hjälp kommer i skymundan tyvärr..

Jag hoppas att mina framtida barn och andra människor som mår dåligt i min omgivning kommer veta eller vet att dom kan vända sig till mig.. För hade det varit jag som mådde dåligt, hade jag gett allt i världen för ett lyssnande öra.

Ta hand om er..